Nästa intervju och Augusti månads ekipage hittar vi Marie Krigh som är bosatt i Vännäs tillsammans med sin man Tony.
Marie har hunnit med mycket inom klubben, allt i från Styrelsearbete, stug & trivselgruppen, tävlingsledare & instruktör men även engagerad i HUS samt arbetar på att få in Specialsök till Vännäs BHK. Här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.

1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Har alltid gillat hundar ....fick dock aldrig en egen hund men hade ju kompisar som hade hundar;-) Schäfern har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta allt sedan skolresan till hundskolan som 7 åring. Hösten -82 fick jag äran att låna en schäfertik och hoppa in i en lagtävling mot grannkommunen Kramfors - gissa om det var kul!! 1999 fick jag äntligen en egen hund blandisen Zeb - den mest fantastiska hund man kan tänka sig. 2006 kom den första schäfern Luke till vår familj - han lärde mig massor om hund och vi tog oss till några starter i lydnadsklass 1. Efter honom var det hundfritt ett drygt år innan schäfern Jonky kom till oss som 1,5 åring 2016, han har lärt mig ännu mera om hundar.... 2018 kom så den lilla schäfervalpen Krutow till oss.....och nu har jag lärt min ännu mera om hundar

2) Hur många hundar har du idag?
- 2 st schäfrar Jonky & Krutow

3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Det blir mycket nosework i form av att söka hydrolat, specialsök, spår, sök..

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Att jag och hundarna ska ha roligt tillsammans och utvecklas

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Hm .....önskar att vi kan gå in på lydnadsplanen som ett team och göra ett fulländat lydnadsprogram....då skulle jag jubla av lycka

6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Ja jag brukar känna glädje för varje litet framsteg ....men när Krutow går in på en stoooor gräsmatta och intensivt nosar för att hitta en liten kongbit och hittar den då överträffade han alla mina förväntningar...

7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Alla hundar är speciella på sitt vis MEN för varje hund som kommer in i mitt liv så inser jag att vår allra första hund Zeb var helt fantastisk på många sätt

8) Om du får välja en sak att göra med dina hundar som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Allt nosarbete gillar både jag och hundarna.... OM jag själv fick bestämma skulle VI gilla lydnaden lika mycket allihopa 
😉
9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Svårt att välja men det måste väl vara när Zeb apporterade in sonen Simon när han badade i havet..

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- NEJ!!
​
Tack Marie för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

Nästa intervju och Juli månads ekipage hittar vi Emma Cederblad som är bosatt utanför Umeå tillsammans med sin man. 
Emma möter på dom flesta träningarna med sitt glada humör & positiva inställning! Nu har hon även börjat engagera sig i HUS där hon bla ansvarar för att rapportera in alla träningstimmarna som görs på klubben. Här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.

1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Jag är relativt ny i hundvärlden, min första hund var en pyreneerhund/leonberger blandis som hette Mio. Han kom in i vårt liv 2015, då tränade vi mest koppelgående och vardagslydnad. Efter en lekträff med en ung liten Calle fick vi veta om en fantastisk klubb där man tränade hund i olika grenar, det lät fantastiskt roligt så vi anmälde oss till en prova på-kurs vid vännäs brukshundklubb. Där fick vi prova de flesta grenar, och jag fastnade direkt för söket!

2) Hur många hundar har du idag?
- Idag har jag en tvåårig cattledog som heter Jum-Jum, eller "Jumi" som han oftast kallas.
 😄
3) Hur aktiverar du din hund?
- Vi tränar främst bruks, framför allt sök. Hemma går vi mycket i skogen, cyklar eller badar i sjön.

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Mitt mål är att ha roligt med min hund, bygga på relationen och uppleva spännande saker tillsammans!

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med din hund?
- Jag skulle väldigt gärna vilja bli godkänd i lägre klass sök med Jumi, då skulle jag nog spricka av stolthet 
😍
6) Är det något din vovve gjort som gör dig extra stolt?
- För ett par veckor sedan susade vi upp till Skellefteå där vi tävlade i sök, han skrapade hem en 10 på söket vilket kändes superkul! Han har även kammat hem två vinnartitlar på utställning, det var också lite speciellt 
😇
7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Min första hund Mio kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, en väldigt speciell hund med en enorm vilja och mycket personlighet bakom sina stora bruna ögon.
 ❤
8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Jag tror vi båda håller med om jag säger sökträning! Det finns inte mycket som slår det i Jumis (eller mattes) värld, förutom möjligtvis att ligga på stranden och dela på en glass. Att gå en spännande kurs är också otroligt roligt, man får med sig så mycket och får ofta träffa nya likasinnade människor och hundar!

9) Vad är den roligaste dumheten din hund har gjort?
- Haha oj nu blir det svårt att välja en enda dumhet... Men att hitta honom på matbordet efter middagen är (var) färdig och snyggt uppdukad var såhär i efterhand ganska roligt. Då var han bara några månader gammal, men redan väldigt smidig och målmedveten...

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Jag kommer nog alltid ha en hund vid min sida, bättre lyckopiller finns inte!
​❤
Tack Emma för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

Återkoppling medlemsmöte 5/6-2019
Efter att medlemmarna på plats varit runt & kollat på lokalerna så samlades gruppen för möte. frågor & funderingar lyftes och diskuterades i ca 1,5 tim.
Efter detta skedde det en votering med resultatet 15 st JA & 11 st NEJ för att ta ett beslut om:
Medlemmarna beslutar att styrelsen och framtida projektgrupp kan gå vidare med undersökningar förutsättningar för Harrseleforsen som lokal och träningsområde?
Då förslaget gick igenom så beslutade även medlemmarna att max 20 000:- kan användas för undersökningar & förarbete samt att styrelsen ska tillsätta en projektgrupp för detta där varje träningsgren ska finnas representerad.
Projektgruppen/styrelsen kommer att lägga ut löpande information om hur arbetet går kring undersökningarna.
När detta arbete är slutfört och projektgruppen har fått fram tillräckligt med underlag för beslut så kommer styrelsen att kalla till ett nytt medlemsmöte i god tid innan där beslut ska fattas om eventuellt köp.

Nästa intervju och Maj månads ekipage hittar vi Jörgen Viklund som är bosatt i Umeå tillsammans med sin fru Jenny, deras 2 barn & ett gäng fyrbenta vänner. 
Jörgen har varit aktiv inom Vännäs BHK i många år & då inte bara på träningarna eller tävlingsplan utan han har även varit kassör, Ordförande i flertal år och numera sekreterare. Man har kunnat hitta han i både sökskogen som såväl på en Rapport sträcka genom åren men i vintras kunde man även följa han på skidor när han tävlade SM i drag! Här kommer "10 snabba" för att lära känna honom lite mer.

1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- För 16 år sedan då familjen skaffade Risenschanuzern Vilda som gjorde skäl för namnet

2) Hur många hundar har du idag?
- 2 st Riesen. Ruska 7år och Räzer 4år

3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Vi i familjen Viklund är mångsysslare. Men framförallt bruksgrenar sommartid och då primärt sök. Vintertid blir det mycket draghundsträning i nordisk stil.

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Dels är det väldigt socialt men även att komma ut och vara aktiv oavsett väder

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Främst att man hoppas att de får vara friska och kan vara med länge i alla aktiviteter.

6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Tävlingsmässigt så är det en 3:e respektive 4:e plats på draghunds-SM.

7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Vår 50kg Riesenhane Balder som tyvärr gick bort i förtid. Mysigare hund har jag nog inte träffat

8) Om du får välja en sak att göra med din hund/hundar som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Ett riktigt snabbt pass med skidor slår det mesta

9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Ruska är värre än Houdini själv på att bryta sig ut/in. Så det finns ett antal tillfällen då hon varit på fel plats

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Nej, det har jag svårt att se skulle inträffa
​
Tack Jörgen för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

Nästa intervju och April månads ekipage hittar vi Tony Krigh som är bosatt i Vännäs tillsammans med sin fru Marie & fyrbenta vänner. 
Tony är inte bara en aktiv medlem på träningarna utan han är även med i både stuggruppen, valberedning, tävlingsledare & det mesta som omger klubbverksamheten. Här kommer "10 snabba" för att lära känna honom lite mer.

1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- När jag var 10 år 1978 skaffade min familj en labrador som hette Sanny, han var en familje hund som hängde med på allt familjen hittade på så det blev mycket skidåkning. Nästa hund var blandras killen Zeb som flyttade in hos mig, Marie och våra barn år 1999, det var en jättehärlig hund som följde med på allt familjen hittade på - skidåkning och löpning var absolut inte hans grej - utan det blev många golfrundor där han troget gick med oss. 2006 utökades flocken med den långhåriga schäferkillen Luke, en snygg kille som gärna följde med på våra upptåg fast någon bra golfhund var han absolut inte....han tog alla chanser att sno golfbollar och otaliga gånger låg mina golfklubbor spridda när han drog omkull golfvagnen när lusten att springa efter en boll blev för stor. Ett år efter Luke vandrat över regnbågsbron kom en ny schäferkille till familjen när Jonky 1,5 år gammal flyttade till vår familj. Jonky är en kille med stor motor och en grym lust att jobba så med honom har det blivit ett antal kurser på Brukshundklubben, vardagslydnad, rally, provapå, klicker, spår, mm....men Nosework var det som vi fastnade allra mest för, så vi har varit ute på en hel massa tävlingar tillsammans - 37 tävlingar, 4 doftprov har vi hunnit med på knappt två år - ofattbart att jag börjat tävla med hund!! Och för snart 1,5 år sedan utökades flocken med schäferpojken Krutow, som får hänga med på våra aktiviteter. Med honom har jag gjort doftprov och vi ska precis göra vår första NoseWork tävling.

2) Hur många hundar har du idag?
- 2 schäfer killar Jonky 4,5 år och Krutow 1,5 år

3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Det blir mest NoseWork och när det är snöfritt ute blir det även spår och sök

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Att vi har roligt tillsammans

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Det vore roligt att få ta ett Diplom i en NW3 tävling

6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Både att vi lyckats komma så långt i NoseWork och att han är så bra på spår gör mig stolt

7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Zeb - som var en sån fantastisk hund - cool, stabil, bra på alla sätt - han var en fantastiskt bra första hund & familjehund

8) Om du får välja en sak att göra med din hund/hundar som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- NoseWork - gillar både jag och hundarna allra bäst!

9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Oj - det finns ju så mycket att välja på!! Men Zeb spelade döende när han vart trött på löpturen med mina föräldrar så de fick springa och hämta bilen... och när de kom med bilen reste han på sig och hoppade glatt in i den (helt oskadd) hände inte bara en gång!! - Luke som gick förbi svärmors golfboll på fairway och inte kunde låta bli att snabbt som attan sno den av henne då frestelsen blev för stor...

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Nej !!
​
Tack Tony för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

Att våran klubb växer och frodas är ingen nyhet, det har vi nog alla känt av.
För att fortsätta utvecklas och blicka framåt så har vi nu ingått ett nytt samarbete med Medborgarskolan!
Efter ett möte med dom och många konversationer under en längre period så kunde vi konstatera att dom matchade klubben som den ser ut idag och kommer att kunna erbjuda oss precis det stödet vi behöver.
Vi har ett spännande år framför oss och ser fram emot att se vart detta leder!
Vi vill även passa på att tacka Studiefrämjandet för alla dessa år och stödet dom har gett klubben.
Varmt välkomna ombord på resan säger vi till Medborgarskolan!
// Styrelsen

Nästa intervju och Mars månads ekipage hittar vi Martina Haara som är bosatt strax utanför Vännäs tillsammans med sin lilla flock. 
Martina tränar många olika grenar men 2018 stod hon på pallen i både rally & agility på vårt klubbmästerskap! Här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.

1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Ungefär när jag var en vecka gammal och blev hämtad på BB. Vår dåvarande tax adopterade mig som sin och resten av hennes liv var vi tillsammans dag och natt. Hon var en riktigt bra mamma, ibland vaknade jag av att hon extraknäckte som både täcke och kudde. Hur hon kunde lyckas krypa in under mitt huvud utan att jag vaknade är och kommer förbli en gåta.
Hon blev gammal och under 3 år var jag hundlös - dom åren var en tråkig period men det ledde också till, efter långt och ihärdigt tjatande, att jag fick min helt egna bordercollie. Jag var 12 år och vi byggde ett band som jag aldrig kommer att kunna göra igen på samma sätt med en hund, för han var speciell. Vi utbildade varandra i vallningens ädla konst och när vi senare blev stadsbor så blev vi något av "lokalkändisar" på grund av hans idogna löpande runt olika saker på kommando, apporterande eller bara fotbollsdribblande.

2) Hur många hundar har du idag?
- Två, samojeden Alaska och australian sheperden Ahke (samt en katt som är ca 80% hund 😉)
3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Vi aktiverar oss efter säsong. Så snart snön lagt sig så börjar vi med dragträning och det håller oss sysselsatta 2-3 månader, sen börjar matte vara lite leds och i samband med solens återkomst så blir det mer lydnad och rallylydnad fram tills slutet på maj. I juni brukar vi lätta på lydnaden och plocka in lite rolig agility istället. Juli brukar vi ha träningsledigt, eller bara träna för skojs skull utan någon plan, förutsatt att det inte är tävling på gång. Hela september ägnas åt fysträning (eller springa lös i skogen när matte bara letar svamp..) Efter svampsäsongen blir det mer planerad och strukturerad försäsongsträning inför vinterns dragträning. Dessutom är vi alla ganska roade av tricksträning och mentala utmaningar. Sen har vi också provat på nosework och bruks men inte riktigt fastnat - och det är väl tur, när skulle vi kunna spränga in det i kalendern? 😉

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Om det inte redan framgått, så har jag hund för att jag tycker att det är så fantastiskt roligt att träna hund. Att se hunden gå från tveksamhet till stolthet och euforisk glädje för att ha lyckats med det där som var läskigt - det är dom bästa ögonblicken! Mitt övergripande mål med hundägandet är att utbilda stabila, kloka och trygga individer. Sen gör jag delmål inför varje nytt år. För mig är hundarna i första hand mina arbetskompisar, vi ska lösa en gemensam uppgift och nå ett uppsatt mål men det är klart att de mina päskligar i soffan också.

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Eftersom att Alaska är en stjärna på rallylydnad så är planen att ta oss så långt som möjligt, så där är drömmen att ta sig till mästarklass. Sen hade det varit en ännu större dröm kan ställa upp i en lydnadstävling och få ett godkänt resultat. Det är ju trots allt en samojed.
Drömmen med Ahke är att han ska bli en duktig vallhund. Eftersom han är en aussie och allsidig så finns det så mycket potential att göra vad som helst. Så det svåra är att bestämma vilken dröm som ska följas.

6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Nästan varje dag känner jag stolthet över dom. Deras arbetsvilja och mentala inställning inför varje ny dag gör att matte måste hålla sig på tårna och utmana eller bli utmanad. DET gör mig stolt - att de alltid är motiverade.
På tävlingsplanen har de båda satt bestående intryck. Alaska när vi vann klubbmästerskapet i rally (i fruktansvärt hård konkurrens) och Ahke när vi vann den första rallytävlingen som vi båda någonsin var på. Då hade vi tränat rally strukturerat i 3 veckor, och min tanke var att han skulle vara med för se och lära eftersom att Alaska var orsaken till varför vi var där. Både dessa ögonblick gjorde mig extra stolt på olika sätt.

7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Alla 4 hundar jag haft/har har utmärkt sig på olika sätt men om jag ska välja en så blir det bordercollien som jag fick ha vid min sida i över 16 år. Han är anledningen till varför jag har hund idag, för han visade mig alla goda anledningar till varför människor skaffar hund.

8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Träna tycker vi alla är roligast oavsett vad det innebär. Jag tycker det är allra roligast att få utmana dom mentalt.

9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Alaska är väldigt duktig på att få mig att skratta numera, annat var det när hon var valp då ville jag mest bara sälja henne till första bästa. Så jag har 100 anekdoter om hennes dumheter. Ahke däremot har alltid varit skötsam och inte gjort dumheter. Men det jag vill dela med mig av här är den enda dumhet som min bordercollie gjorde.
Det var sommar och vi var ute på promenad. I vanlig ordning var han lös och skötte sig själv. När vi närmade oss fotbollsplanen var det en familj som spelade fotboll på planen och de hade även sin hund med, som dock mest sprang bredvid och skällde helt utanför spel. Min hund var utan att överdriva tokig i bollar, så om det fanns en boll i rullning så var han alltid intresserad av att delta. Så min hund frågade mig om han fick gå dit, jag sa nej. Han travade runt mig i en vid cirkel, frågade igen och jag sa nej. Då tog han en än vidare cirkel och så stack han, stannade 20 m ifrån fotbollsplanen vände sig om och "sa" "jag kommer hem sen matte, jag ska bara spela lite fotboll först".
Så det var bara att gå fram till familjen och fråga om min hund fick vara med och spela fotboll med dom, sätta sig och vänta på att hunden dribblat, passat och täckt skott färdigt.

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Som livet ser ut nu så tror jag inte det. Men om den dagen kommer när jag inte kan träna hund som jag vill så kommer jag hålla mig till katter, som också går in under kategorin fyrbent vän.
​ 😊
Tack Martina för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️
Klicka här när du vill redigera.

Nästa intervju och februari månads ekipage hittar vi Eva-Stina Andersson som är bosatt i Vännäs tillsammans med maken och en liten flock med fyrbenta. 
Eva-Stina har dom flesta träffat på antingen på en träning där hon alltid väntar med ett leende eller på någon tävling där hon antingen organiserar eller dömer eller gör både och men här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.
​
1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Jag köpte min första egna hund -95, en boxertik som var en riktig personlighet och alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta!

2) Hur många hundar har du idag?
- Två stycken! Genesis, en snart 8år gammal Weimaraner (godkänd elitklass spår, uppflyttad till högreklass sök, 2:a pris i tidigare lydnadsklass 3, RLDN och svensk viltspårchampion) och Frank, en 7år gammal Fransk bulldog (uppflyttad till lägreklass spår, LP i tidigare lydnadsklass 1och 2, RLDN, RLDF, och godkänd anlagsklass viltspår)

3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Utöver vardagsmotionen så tränar vi gärna spår, sök, uppletande och budföring + att det blir en del lydnadsträning också!

4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Att ha kul tillsammans med mina hundar! Jag tycker det är kul att träna hund, och känslan när samspelet fungerar och hunden är fokuserad och tycker det är lika kul som jag är ett mål i sig! Sedan har jag gärna tävling som mål för att (förhoppningsvis) få ett kvitto på att träningen lyckats!

5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Tävlingsmässigt har vi nått längre än vad jag kunnat drömma om när jag skaffade, dessa två, så nu pensionerar vi oss från tävlandet och ser fram emot att bara få njuta av träningen.

6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Mina stoltaste ögonblick med de hundar jag har nu är nog när Frank, som första Franska bulldog i Sverige, blev uppflyttad till lägreklass spår och när Genesis blev godkänd i elitklass spår! ”Jag har nog aldrig sett någon så glad för ett godkänt” sa en medtävlande vid den tävlingen! Jag tycker det är viktigt att man fokuserar på sina egna mål och förutsättningar och inte jämför sig med andra. Att nå så långt med de raserna jag har idag kräver en hel del träning, misslyckanden och problemlösning, och då har man rätt att vara stolt när man lyckats tycker jag!

7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Oj, alla hundar är så speciella på sitt eget vis så det blir svårt.....Min första hund kommer alltid att vara speciell för mig, men även de jag har nu har en stor plats i mitt hjärta! När man ägnar mycket tid tillsammans med sina hundar och tränar och tävlar så blir relationen speciell tänker jag!

8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Helt klart Brukset! Att få vara i skogen och träna spår, sök eller uppletande är helt klart bäst! Antagligen eftersom även hundarna gillar det!

9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Dumheter är ju sällan roliga när de sker, men går ofta att skratta åt i efterhand! Tävlingsmässigt så är nog Franks fascination för lydnadsmomentet ”rutan” något jag aldrig kommer glömma! Under en period så valde han att springa till rutan som en liten extra finess på andra moment under tävling. Det var apportering som inleddes med ett att springa ett varv till rutan, inkallning som avslutades i rutan osv. Även Genesis har hittat på en del dumheter under tävling, eller vad sägs om att springa till skogs en sväng mitt under fria följet?

10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Inte en chans!

Tack Eva-Stina för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

Nästa intervju och december månads ekipage hittar vi ingen mindre än Gunilla Jämte som är bosatt strax utanför Vännäs på en liten gård tillsammans med sin man, några katter och vovvarna Ikza samt Jaki.
Gunilla och hennes hundar är välkända för dom flesta inom klubben, men här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.
1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- När jag var 4 år blev jag förälskad i min farbrors finnspets. Vid 12 års ålder lånade jag en blandras ”Lufsen” som jag kom att besöka Solna/Sundbybergs BHK med. Bodde i Sundbyberg, bara ca en knapp kilometer ifrån den. Jag tittade, lyssnade på de erfarna och prövade med Lufsen och när jag var 14,15 år hade jag tjatat till mig min första schäferhund. Hade turen att hamna i ett kunnigt gäng både Brukskunniga och avelskunniga. Vi blev ca 20 st som tränade flera ggr i veckan. Jag valde först spår som specialgren och vi tog oss upp till segrarklass, som elit hette då. Sen blev det också skyddsdressyr då klubbgänget flyttade över till StockholmsBHK som låg ”fågelvägen” ca 4 km från Solna/Sbc. Ibland körde vi drag/pulka ut dit. Då hade jag även två schäfrar till, varav den ena som jag tävlade med blev Bruks CH i spår/skydds. Jag höll kurser för både vuxna och ungdomar sedermera och 1970 blev jag Instruktör i Hundtjänst som det hette. Tiderna gick och några schäfrar till hade jag och med stort intresse för just hundars mentalitet, utbildade jag mig till Mentaltestledare 20 år senare. Med barnen jag fick passade det bättre med mindre krävande hundar så det blev 14 år med colliehundar, en valpkullar och en retriever och Berner sennen. När jag flyttat hit upp 1992 0ch 2004 var det dags för ny hund igen,föll valet på gårdshundstyp - leonberger. Men lugnet blev något annat då jag upptäckte att Vännäs BHK låg enbart 9 km ifrån där jag bor, så då väcktes mitt Bruksintresse och jag ville testa ,vad kan man göra med en leonberger.? Ja det blev Bruks/spår igen och vi började tävla åter. I lägre klass blev hon skotte rörd då växlade vi över till Lydnadsklasserna. Oj vilken utmaning, att peppa och hålla orken/lusten uppe hos henne. Men ”skam den som ger sig” och vi tog så småningom ett 2:a pris i Lk3 och jag var stolt och glad. Något vi också tränade som leonberger är passande för är Sim/Livräddning. Jag har tre sjöar nära så det gick fint att träna och ”Puma” älskade att simma. Vi tog Sim och Livräddningsprov och tävlade vidare några år med detta. Dessutom tränade vi Sök och gick specialkurser i dessa grenar. Puma tyckte sök var kul, men lite för tung typ av hund för sök tyckte jag. Då klubben vår hade behov av Instruktörer började jag 2006 hålla kurser. Det har blivit många valp, Brukslydnad/spår/allmänlydnad under åren, och jag uppdaterade mig på mentalitetskunnande med kurser och figurantutbildning. 2010 gick jag utbildade jag mig i Etologi för varg och hund och var lärare på Liljaskolan ett par år i ämnet, som specialkurs. Vi behövde fler Instruktörer till vår klubb så jag var delaktig Instruktör i den Utbildning till Instruktörer som vi höll 2013 -2014. Jag håller alltid på att lära mera i dessa outtömliga ämnen det är såå givande. Så senaste året har vi haft två Etologikurser på Vbhk. Så viktigt att förstå våra hundars beteenden och underbara väsen. Och att få vara med likasinnade hundvänner är underbart!🍀
2) Hur många hundar har du idag?
- Jag har en Pyreneerhund ”Jaki”, efter att ha varit tvungen alldeles för tidigt låta min första ” Tarquy” somna in” efter att korsbandet gått av och två operationer som ändå inte gav hållbarhet. Jaki är 5,5år nu, en självständig, värdig herre så intressant i sitt sätt att vara. En väktare och underbart vacker ras . Så har jag Ikza, nu 2 år. Ville ha en samarbetsvillig hund och hon är jättecharmig och kul att jobba med, gäller att få henne att behålla det.
3) Hur aktiverar du dina hundar?
- Åh, förutom att vi är ute mycket och skapar bra relation mellan oss i allt vi gör, så tränar vi Personspår och Sök med Ikza samt Brukslydnad, det har gått fint hittills. Jaki aktiveras med Personspår/ Viltspår (Han har ett förstapris i Viltspårprov) och Brukslydnad men hans självständighet gör att lydnaden inte sker med någon snabbhet och mycket god belöning krävs. 😊En delutställningsträning då han är en utmärkt representant för rasen (Champion) . Vi har ”kursat” i Rally som passar honom rätt bra, men...lite väl stor mellan konerna. Bägge har tagit Godkänt doftprov i NW 1. Vintertid åker jag skidor och låter dem pulsa i lagom med snö. Men då jag har knäproteser själv sen 10 år tillbaka i bägge knäna, får jag absolut inte ramla så det blir inga backar för oss.En hel del sparkturer blir det också. Lydnaden putsas hela tiden i olika omfattning.
4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Det är en livstil för mig som ni förstår. Jag lever i kärleksfull symbios med mina hundar. Och vill tillgodose deras behov som hund likväl som mina behov!
5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med dina hundar?
- Det är nog mest en önskan att de inte ska få någon allvarlig skada och att få ha dem med mig länge och att de får ha ett bra hundliv hos mig.
6) Är det något dina vovvar gjort som gör dig extra stolt?
- Ja att bara få njuta av den vackra härliga hund Pyreneerhund är och att Ikza blev klubbmästare 2018 , jag hade inte koll och blev riktigt överraskad. Hon gjorde en riktigt bra och jämn stabil tävling. 😊
7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Ja min förra Pyreneerhund, var mina drömmars hund. Han blev Utställningschampion vid 2 år. Vi kom varann otroligt nära. Han visade mig en otrolig innerlig tillit som blev ännu starkare under hans långa rehabiliteringspersonal efter två operationer, 1,5 år blev rehab. Det var en tid då han inte fick springa, hoppa, eller andra häftiga rörelser. Fem, sex ggr om dagen korta koppelpromenader. Några månader verkade allt läkt, men nej, då han fick frihet med den kraft han utvecklade - ja då blev han halt igen. Till slut kände jag att det var ohållbart och måste ta det fruktansvärda beslutet att låta honom somna in för alltid och få frihet i en annan värld. ❤️
8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Svårt att säga, har nog framgått av det jag tidigare skrivit.
9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- En av mina schäfrar ” snodde” julskinkan från bänken innan den skulle griljeras, då jag gick och öppnade dörren som någon ringt på. Den låg halväten på golvet....inte bra mage på den vovven kommande natt. 🤭
10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Inte så länge jag jag kan stå på mina ben och / eller ge min hund vad den behöver.❤️
Tack Gunilla för att du tog dig tid att svara på frågorna & jag önskar dig en riktigt God Jul! ❤️

​Nästa intervju och november månads ekipage hittar vi Viktoria Sandström som är bosatt i Vännäs tillsammans med sin familj och den glada Rottweilern Östen.
Viktoria och Östen kan man enklast springa på på appellplanen, men här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.
1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Har alltid haft hund runt mig så länge jag kan minnas. När jag var riktigt liten så var min mamma hundvakt till en schäfer och en labrador. Vi var ute på husvagnssemester med några andra familjer och en av dom hade en labrador hane, han lekte jag med hela somrarna. Vi köpte familjens egna hund när jag var runt 7 eller 8 tror jag, han var en blandning mellan schäfer och labrador.
2) Hur många hundar har du idag?
- Har en, en Rottweiler hane på två och ett halvt år som heter Östen.
3) Hur aktiverar du din hund?
- Vi tränar lydnad, rallylydnad och person sök. Och vi åker på utställningar i mellan åt.
4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Att ha kul och även att tävla. Jag älskar att tävla även fast jag blir så nervös att jag inte kan äta.
5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med din hund?
- Jo har en dröm som är otroligt svår att nå och kanske inte är möjligt men jag skulle vilja tävla i SM i lydnad, drömma kan man ju alltid..
6) Är det något din vovve gjort som gör dig extra stolt?
- Kanske inget jätte extraordinärt men är så himla stolt över att han gör så bra ifrån sig på tävlingsplan. Även fast jag är sjukt nervös och inte beter mig som jag gör i vanliga fall så gör han nästan alltid det bästa han kan.
7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Folke min första Rottweiler, han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Han var som en Rottis brukar vara tjurig med otrolig egen vilja men världens snällaste och ett hjärta av guld. Han var inte rädd för något han var kung över alla.. Tyckte han själv i alla falla. Jag behövde aldrig känna mig rädd någonsin vart jag än gick, han skulle skydda mig mot allt. Han var min bästa vän älskade folkeman.
8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Det vi gör idag, tävlar och tränar lydnad. Det är det roligaste jag vet, så långt ifrån spindlar och kryp man kan komma, 
ha ha ha. Fast jag tycker söket också är jätte kul, så om bara någon kunde fixa en skog utan spindlar och insekter så skulle lydnaden och söket ligga på en delad första plats.
9) Vad är den roligaste dumheten din hund har gjort?
- Han har faktiskt inte gjort så mycket tokiga dumheter. Det han brukar göra om ingen ser är att om Hampus (min son) har lämnat någon macka kant kvar på soffbordet så brukar han smyga sig dit och sno den fast han vet att han inte får ta från bordet.
10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Nä verkligen inte, älskar dom här fyrbenta hårbollarna för mycket.
Tack Viktoria för att du tog dig tid att svara på frågorna! ❤️

När: 17e februari
Tid: 14.00
Plats: Vegaskolan (vid biblioteket)

​Årsmöteshandlingar:

Intervju
⭐⭐⭐
Nästa intervju och oktober månads ekipage hittar vi Sandra Eriksson som är bosatt i Umeå tillsammans med sin sambo och hennes "partner in crime" Heidy.
Många av er har säkert sett Sandra med lilla söta Heidy, inte minst som årets klubbmästare i Agility, men här kommer "10 snabba" för att lära känna henne lite mer.
1) Hej! När kom hundarna in i ditt liv?
- Hej 😊 Jag har haft sådan tur att jag har vuxit upp med hundar. När jag föddes hade vi en Berner Sennen vid namn Brasse, efter honom en Dvärgschnauzer vid namn Scott, sedan Zigge som var en Breton. Nu har mina föräldrar ytterligare en Breton, Cilla. Hundar har alltid varit en stor del av mitt liv och förutom alla de hundar som berikat mig och min familjs liv har jag även många andra i min närhet som också omringar sig av hundar. 
2) Hur många hundar har du idag?
- Jag har i dagsläget bara en hund, en liten Pomeraniantik vid namn Heidy. Hon är 3.5 år gammal och är en fantastisk fröken med en bestämd vilja. För mig är Heidy allt och lite till, men jag känner ändå att det börjar vara dags att utöka flocken så om allt går enligt planerna flyttar snart en till fyrbent kompis hem till oss. 
3) Hur aktiverar du din hund?
- Vi tränar och tävlar i agility och rallylydnad. Det blir några träningar i veckan och däremellan tränar vi ”vardagslydnad” så som hundmöten och sitt-stanna. Jag försöker att varje dag ta en längre promenad i skogen tillsammans med Heidy och väl där lägger jag ofta lite kortare godisspår till henne. Vi är också uppe i fjällen med jämna mellanrum och då brukar Heidy få följa med på alltifrån fjällvandring, skoterturer och längdskidsutflykter. Eftersom Heidy inte alltid har storleken på sin sida brukar hon få ta en del pauser genom att åka snålskjuts i min ryggsäck. 
Vi har verkligen fastnat för agilityn och rallylydnaden, men det är många fler hundsporter som jag är intresserad av att prova. De hundsporter som står närmast på tur skulle jag tro är nosework och viltspår.
4) Vad är ditt mål med ditt hundägande?
- Att jag och min hund ska ha ett ömsesidigt utbyte av sällskap i vått och torrt, roliga utmaningar och skapandet av en relation som övervinner allt. 
5) Har du en dröm som du skulle vilja förverkliga med din hund?
- En dröm som jag själv har haft länge är att bestiga Kebnekaise, och sedan jag skaffade Heidy är min dröm att få uppleva detta med henne. Vår plan var att genomföra det sommaren 2017, men då blev Heidy tyvärr tvungen att operera sina knän (Patellaluxation). Nu har vi siktet inställt på 2019 och närmare bestämt midsommar. Det kommer bli helt fantastiskt att få se henne på toppen av Sverige högsta berg, och jag vill tro att det inte är så många Pomeranians som har gjort detta förut. Jag får nog dock se till att ta min ryggsäck som hon kan sitta i och vara förberedd att hon får lite snålskjuts vissa sträckor.
6) Är det något din vovve gjort som gör dig extra stolt?
- Åh det är mycket min lilla älskling har gjort som gör mig stolt. Men det finns något som känns lite speciellt: När Heidy var drygt ett år blev hon diagnostiserad med patellaluxation (knäskålen är/kan hoppa ur led). Under juli och november opererades hon för detta och det blev starten på en lång och intensiv period av rehab. Heidy har kämpat på så bra hela tiden och vare sig det handlat om massage, kylning av knäet eller strikta koppelpromenader har mitt lilla hjärta aldrig klagat. Att Heidy kämpat sig igenom detta och tränat upp sig till starkare än någonsin gör mig så stolt. Detta gjorde sig extra påmind under en agilitytävling i augusti. Jag hade innan banvandringen pratat med en annan tävlande om Heidys operationer och vägen tillbaka till tävlingsbanorna. Heidy vann båda starterna och fick två uppflyttningspinnar. Där och då var jag så stolt över henne och hennes presentationer att jag hade svårt att hålla tårarna inne. Hon har behövt gå igenom så mycket min lilla tjej och att se henne sprina på agilityplanen, som hon älskar, gör mig både lycklig och stolt.
7) Kan du välja en hund som har berört dig eller på annat sätt utmärkt sig?
- Det är en väldigt svår fråga då jag tycker att alla hundar jag har haft har berört mig på sitt alldeles egna sätt. Men jag skulle nog ändå säga att det är två hundar som kanske berört mig liiite extra.
Zigge, vår älskade Bretonkille. Han hade tyvärr en ganska tuff start i livet men var trots detta världens snällaste och skulle inte ens göra en fluga förnär. Han kom in i mitt liv när jag var 11 år och vi fick flera fantastiska år tillsammans. Några av mina bästa minnen med honom var ni vi körde drag, vilket han fullkomligt älskade. Zigge var expert på att läsa av en hur man mådde och om man var ledsen någon dag såg han alltid till att hålla sig så nära som möjligt. 
Zigge var min bästa kompis och det sista jag sa till honom när vi skulle ta vårt sista farväl var: ”tack för att du har visat mig att hunden verkligen är människans bästa vän!”. För det var exakt så jag kände, jag har alltid älskat alla våra hundar men Zigge fick mig att verkligen förstå vilken otroligt fin vänskap som kan uppstå mellan hund och människa. För det är jag evigt tacksam och det går inte en dag då jag inte saknar min vän.
Den andra hunden som har berört mig lite extra är Heidy, min första egna hund. För mig har hon varit så självklar från den första stund jag såg henne. Jag fick välja mellan tre tikar och min sambo röstade på den beigea tiken, men jag visste direkt när jag såg den lilla svart tiken att hon var den rätta. Kanske det var det man brukar kalla ”kärlek vid första ögonkastet”. Uppfödaren berättade att Heidy hade färger som inte var förenligt med rasstandarden, så utställning skulle inte komma på tal. Vissa avrådde mig för att köpa henne på grund av detta, men jag gick på magkänslan och som jag är lycklig för det idag. 
Heidy köpte jag enbart som en sällskapshund med inte en enda tanke på att varken träna eller tävla (ack så fel jag skulle ha, i skrivande stund sitter jag och väntar på att vi ska åka till Timrå på agilitytävling denna helg). Jag anmälde mig och Heidy till en valpkurs och då var jag fast. Jag anmälde oss till en till valpkurs, sedan en allmänlydnadskurs, efter det en rallylydnadskurs och så har det bara fortsatt. Tillsammans har jag och Heidy både upplevt och upptäckt så mycket. Det är med Heidy som jag gick min första hundkurs med, det är med Heidy som jag tävlat med första gången och det är tack vare Heidy jag har lärt känna massa fantastiska hundar och hundmänniskor. Hon har lärt mig så mycket och en trognare kompis vet jag faktiskt inte om det går att få. 
När man efter bara några timmar i skolan blir alldeles pirrig i kroppen över att få träffa sin fyrbenta kompis igen, då vet man att man har ett speciellt band mellan sig. Denna lilla hund, med det stora hjärtat, kommer säkerligen alltid att vara speciell för mig. Och precis som Zigge lärde mig om hur obeskrivlig vänskap mellan hund och människa kan uppstå, är Heidy min allra bästa vän. 
8) Om du får välja en sak att göra med din hund som du tycker är roligast, vad skulle det vara? Behöver inte vara samma som hunden 😉
- Det är svårt att svara på då jag älskar livet tillsammans med hund, men något som jag ändå tycker är lite extra roligt skulle jag säga är att tävla tillsammans. När jag och Heidy tävlar blir känslan av att vi två är ett team så otroligt stark, vilket är en häftig känsla. Jag är en riktig tävlingsmänniska och att tävla tillsammans med Heidy är något av det roligaste jag vet.
9) Vad är den roligaste dumheten dina hundar har gjort?
- Oj, det är en klurig fråga att svara på då Heidy är en fröken som rätt ofta fått för sig en hel del tokigheter. Men det första jag kommer att tänka på är: 
Jag och Heidy var ute på en promenad och som så många gånger förut hade jag henne lös. Vi passerade några lägenhetshus och Heidy skuttade glatt runt på gräsmattan bredvid gångvägen. I ett av husen stod en av balkongdörrarna på nedersta våningen på glänt och jag såg hur Heidy började gå i riktning mot denna. Jag kallade in henne men hon låtsades inte höra mig. Hon kom närmare och närmare dörren och gick sedan med bestämda steg in i lägenheten. Kvar stod jag på gångvägen minst sagt förvånad och jag försökte ropa på henne (inte för högt, för jag var rädd att någon person i lägenheten skulle höra mig). Att följa med henne in i lägenheten kändes otänkbart och även om en lätt känsla av panik började infinna sig så kunde jag knappt hålla mig för skratt. Efter ett tag hör jag ett förvånat ”OOJ, nämen hej” så jag ropade med skamsen röst ”förlåt så hemskt mycket, det är min hund”. Jag fick som svar att de snart kommer ut med henne men att de först måste få tag i sin katt. Efter ett tag kommer två skrattande personer (som tur var) ut ur lägenheten, en bärandes på Heidy och en bärandes på en katt. Då fick jag skämmas lite för min tokiga lilla hund. 😅
10) Sista frågan, tror du att du någonsin kommer att vara utan en fyrbent vän vid din sida?
- Nej, det tror och hoppas jag absolut inte. Eller ja när åldern tar ut sin rätt förstås, men fram till dess vill jag alltid vara omringad av fyrbenta kompisar. Har man väl öppnat upp sin dörr för en hund, tror jag att det är så det kommer att förbli. 
Tack Sandra för att du tog dig tid att svara på frågorna!